Ett uttryck lyder:

Hur kunde han sjunka så lågt.

Han siktade för högt.

Ett yttryck som nog kommer att förverkligas av många i tider som denna. När det gäller personliga mål är det naturligtvis bra att sikta högt.

ett annat uttryck lyder:

sikta mot stjärnorna, så kommer du iallafall till trädtopparna.

Och det stämmer bra det. Det jag tänkte på kring det första uttrycket var att många har siktat för högt när det gäller att tjäna pengar på börsen eller i sin levnadsstandard. Tagit för höga risker på börsen med belånad portfölj eller använt derivat för att få möjlighet till hög avkastning på kort tid. Eller tagit snabblån, smslån eller höga lån på bostaden för att kunna ha en levnadsstandard man egentligen inte har råd med. Sedan när utvecklingen inte blir som man hoppats är det svårt att ta sig ur i tid, förlusterna kan bli ett faktum eller så blir lånen större än värdet på det som täcker lånet och det finns risk att många kommer sjunka väldigt lågt.

Inkomst i it-branschen.

Den som vill jämföra sin inkomst, eller någon annans inkomst, med genomsnittsinkomst för olika yrken kan använda idg:s lönebaromter.

Generellt sett är ju lönen relativt hög i it-branschen jämfört med vissa andra yrken. Speciellt nu när det har varit brist på kunniga personer har lönerna kunnat trissats upp, och även personer utan nämnvärd kunskap inom it har kunnat få jobb, men det dröjer nog inte så länge innan det istället blir arbetsgivare som kan välja och vraka och därmed pressa lönerna.

Skillnaderna mellan män och kvinnor är inte särskilt stor och om man ser några skillnader så ska de bort till varje pris. Personligen tycker jag att det inte är nödvändigt att jaga löneskillnader mellan olika grupper med blåslampa. Naturligtvis ska alla ha samma möjlighet att förtjäna sitt uppehälle och skillnaden mellan män och kvinnor är den viktigaste att ta hänsyn till då det är kvinnan som föder och ammar barn, och som systemet ser ut idag är det är svårare för en kvinna att vara produktiv på arbetsmarknaden när ett par väntar barn och månaderna efter detta. Då ska man inte tvinga en arbetsgivare att betala lika mycket, när arbetsförmågan begränsas. Istället borde staten se till att betala för en ersättare de perioder en förälder är föräldraledig. Den som är mest lämpad för jobbet och anmäld till arbetsförmedlingen. Då skulle en föräldraledig person kunna få sin lön från arbetsgivaren och ersättaren få kanske 80% av lönen hos person de ersatte. Om de haft en motsvarande inkomst tidigare skulle det antagligen vara i nivå med deras a-kassa. Och de skulle få möjlighet att under några månader prova ett nytt jobb, som kanske också kan leda till fortsatt anställning hos företaget.

Lite konstigt egentligen att det sitter politker som får betalt för att komma med dåliga förslag när jag och andra har så många bra förslag, helt gratis.

P.g.a ett elfel  var inkomsten inte åtkomlig natten till idag.

När sådant händer blir man ju alltid orolig för att även data vara försvunna och man funderar  på om man borde ta backup och så på inlägg. Men som tur var så klarade man sig även denna gången och behöver inte stämma in i texten nedan. Hur är det för er läsare? Har ni någon gång blivit av viktiga data p.g.a datorhaveri?

Ny text på beatlessången

YESTERDAY
Yesterday,
The need for back-ups seemed so far away.
Now my database has gone away.
Oh I believe in yesterday.
Suddenly,
There's not half the files there used to be,
And there's a milestone
hanging over me
The system crashed so suddenly.
I pushed something wrong
What it was I could not say.
Now all my data's gone
and I long for yesterday-ay-ay-ay.
Yesterday,
All those backups seemed a waste of pay.
I knew my data was all here to stay,
Now I believe in yesterday.

Kristdemokraterna har ett förslag om att man ska kunna flytta med förtur vid jobbyte. Detta är enligt mig ett helt befängt förslag. Motiveringen är att las gör att folk stannar på sina jobb fastän de vantrivs och så småningom blir sjukskrivna. De har rätt i att las inte fungerar som den ser ut idag men ur arbetsgivarsynpunkt är detta förslag förkastligt. Det man bör göra är att ta bort las helt och hållet. Då försvinner den stoppklossen som hindrar folk att byta jobb när de inte trivs med sitt nuvarande. Som arbetsgivare ska man naturligtvis kunna låta den person som kan utföra ett visst jobb effektivast och på bästa sätt. Därmed inte sagt att man ska kunna kicka någon med en månads varsel utan förvarning. Istället skulle man ömsesidigt höja uppsägningstiderna för personer som varit länge inom ett företag eller som sitter på nyckelpositioner. Kanske man i riktigt stora företag skulle kunna ha en uppsägningstid på upp till ett par år. Då finns inte risken att man förlorar en nyckelperson med kort varsel, och de som sitter med höga bostadslån etc. kan vara säker på att ha en stabil anställning ett par år framöver. Då skulle vi kunna ta bort den totalt förlegade las och den skulle inte hindra folk som vantrivdes på sitt jobb att stanna kvar. Då skulle också det gap mellan anställning och egen företagare minska något, då även anställda skulle behöva prestera för att få lön, vilket många inte behöver idag (förutom att dyka upp på arbetsplatsen).