Jag har funderat mycket över fördelarna och nackdelarna med att vara anonym respektive ha full transparans över vad man sysslar med. Disruptive skriver också om detta. I detta fallet handlade det om att upplysa bloggbesökare om en födelsedag, men då man både har anställning, privatliv i olika kretsar och webbverksamhet kan det bli komplicerat att  skriva om allt man sysslar med och också att skilja på olika verksamheter. Jag menar inte att jag döljer något, men då man ofta förknippas med det företag man jobbar på kan det vara komplicerat att sätta sitt ansikte på andra projekt som inte är relaterade till anställningen. Trots att man gör det helt på sin fritid.

Fördelarna med att exponera sig själv är naturligtvis att om man får stor spridning så  blir man intressant för media, arbetsgivare och har lättare att knyta intressanta kontakter till sig. Två exempel på denna strategi skulle kunna vara Dan och Nikke .

Många andra väljer någon medelväg och ger en viss insyn. Andra kanske börjar ganska anonymt men kommer sedan ut i rampljuset. Så kanske det blir med denna blogg. Det har ju iallafall tillkommit en del läsere på sista tiden vilket är roligt.

Island har höjt räntan med 0.5 procentenheter till 15.5 procent. Storbritannien sänkte räntan med 0.25 procentenheter till 5.0 procent.

Ecb lämnade räntan oförändrad vid mötet idag torsdag 10/4 2008.

Det skulle kunna betyda att island har större problem än många anat, men även de länder som sänker räntan skulle detta kunna vara önskeåtgärder, där  man önskar få fart på ekonomin, men i realiteten bidrar det till förhöjd inflation och skapar större problem på sikt.

Under kort tid har två  kända bloggare dött av hjärtinfarkt i USA.
I december 2007 dog teknikbloggaren Marc Orchant i en hjärtattack, 50 år gammal. I mars 2008 dog Russell Shaw, en känd bloggare inom tekniksfären. Han blev 60 år och han dog också av hjärtattack. 

Och visst, ofta talar man om passiva inkomster när man talar om inkomster på internet, men för att lyckas krävs både tålmodighet, hårt arbete, mångsidighet och en stor koll på utvecklingen och omvärlden. Orgelbundna tider stillasittande och osäkerhet kan vara bidragande orsaker till stress som kan vara grunden till lovshotande sjukdomar.

Ernesto Guerra är antagligen ett känt namn för de som befinner sig i Stockholm. Många vet nog dock inte mer än att de har sett lappar med namnet ERNESTO GUERRA uppklistrade på papperskorgar, väggar elskåp i Stockholms stad. Lapparna sätts upp av Ernesto, som är en 50 årig förtidspensionär som kom till Sverige 1988 från Colombia.
Ernesto började sprida sina egenhändigt skrivna böcker genom att spika upp dem på väggar runt om i stan men då responsen uteblev började han istället sätta upp dessa lappar. Man kan tro att Ernesto Guerra drivs av någon form av exhibitionism, att han har ett behov av att folk ska känna igen hans namn. Eller jag trodde personligen att det var en grupp som hade en hemsida med något politiskt budskap eller möjligen en politisk flykting som några frihetskämpar ville uppmärksamma och detta var deras sätt att göra sidan känd.

; Författaren Ernesto Guerra tejpar upp ett hundratal lappar med sitt namn på, varje dag. Det är hans bidrag till huvudstadens kulturliv. Dessutom hans sätt att bearbeta sin mentala hälsa. Istället påstår Ernesto att det är hans sätt att bearbeta sina problem med schizofreni och autism och att det är hans sätt att bidra till kulturlivet. När människor accepterar mina lappar som konst känner han sig nöjd. Det finns många uttryckssätt som kan kallas konst tycker han. Även detta.
Man må häpnas över Guerras ihärdighet och tålamod och trots att han antagligen lyckats med att göra sitt namn känt i Stockholm måste jag förkasta honom som marknadsförare. Sättet att sprida namnet är fumligt och väcker irritation hos många. Det hade kunnat fungera om det var en webbsida t.ex ernestoguerra.se där han hade en unik tjänst eller möjligen affiliateinkomster. Nyfikenheten skulle leda en hel del människor dit och om han hade något bra att erbjuda skulle man kunna ha överseende med lapparna. Den enda nytta han kan dra nu av ernesto-lapparna är att om hans bok skulle exponeras i bokhandeln skulle folk rycka till av igenkänning när de såg namnet och kanske bläddra i boken, men väldigt få skulle antagligen köpa den bara för att de kände igen namnet guera.
Men ernesto guerra verkar vara nöjd med att leva på sin förtidspension och att veta att folk i Stockholm känner igen namnet ernesto guerra och att han möligen kan få några pratstunder när han sätter upp lapparna. Han talar dock inte alltid om att det är han som är Ernesto Guerra utan att Ernesto Guerra var en gitarrist. Numera säger han att han känner författaren Ernesto Guerra. För det är som sagt många som inte uppskattar hans tilltag och det har hänt att han fått en käftsmäll. Dessutom har han fått böter 4 gånger.
600 kronor varje gång. Nu har det höjts till 1 000. Ernestos böcker, som enligt Ernesto själv handlar om "Sverige och svenskarna", delar han ut till dessa nyfikna personer som han träffar på gatan. Även om spridningen av böckerna inte längre är det viktigaste, utan namnlapparna.
När människor accepterar mina lappar som konst känner han sig nöjd. Det finns många uttryckssätt som kan kallas konst tycker han. Även detta.

Han har tryckt upp trettiotre olika böcker på egen bekostnad. Trots sina tio år av lappar och det kända namnet har han alltså inte lyckats att dra någon större ekonomisk nytta av det hela utan han lever på sin förtidspension. 2006 gavs dock samlingsboken "Ernesto Guerra" ut i samarbete med förlaget Latifeh och tidningen Gringo. Vinsten från bokförsäljningen gick till att köpa reklamplats för ernesto guerra reklam i tunnelbanan.

4 av 10 svenskar vill gå i pension före 65 års ålder. Men 1/3 tror inte att de har råd med detta. Återigen ser jag bilden av hur stelt arbetslivet för de flesta ser ut. Antingen jobba eller inte jobba. Många ser inte alternativet att jobba lite grann. Kanske med egna projekt. Något som jag ser som en idealisk situation för mig. Att kunna jobba i den utsträckning man känner att man har tid med men ändå få tid över för rekreation. Det är också tragiskt hur stor del av mångas sociala nätverk som är genom arbetet och i hur många fall som detta helt bryts när man slutar jobba.

Förutom fast internetuppkoppling hemma har jag ett mobilt bredband att kunna ansluta till bärbar dator. Sedan jag skaffade det har jag inte behövt använda det särskilt mycket men det ger en frihetskänsla då man är något internetberoende. Jag har telenor mobilt bredband och det har funkat ok då jag varit på relativt vältrafikerade platser. Fungerar helt ok, även på tåget. Kanske får jag ångra att jag inte valde telia när jag ska till abisko i augusti, när man jämför operatörernas täckningskartor.

Dock är det många som är missnöjda med mobilt bredband, och visst man kan inte räkna med att kunna surfa obehindrat överallt, men för möjligheten att kolla upp saker är det toppen.

Häromdagen ringde jag efter en kille som skulle kunna fräsa bort en stubbe i trådgården. Jag fick hans namn av en trädgårdsanläggare i stan, men trots att jag visste vad han hette och vad han gjorde lyckades jag inte hitta honom på internet, eller eniro. Istället brukade han tydligen annonsera i den lokala dagspressen. Han hade också reklam på sin van han åkte runt med. Helt fel marknadsföringsstrategi för hans del skulle jag vilja säga. Antagligen har många sett hans annons i tidningen eller sett hans van någon gång och vet att det finns ett nummer man kan ringa när man behöver få en stubbe bortfräst. Men det är stor risk att man inte har en tidning med annons tillgänglig när man väl behöver tjänsten. Istället är mitt förslag att han skulle kalla sig för något som är lätt att komma ihåg t.ex. tomas-stubbfräsare och annonsera ut det i tryc. Samt se till att en webbsida med kontaktinformation kom upp när man  sökte på det namnet i sökmotorer eller företagskataloger. Och naturligtvis när man sökte på stubbfräsare och de regioner som han arbetar inom. Men det gick nog ingen nöd på honom iallafall. Han var smart nog att tillhandahålla en tjänst som inte särskilt många gör samt att han kunde ta betalt. Normalt är jag ganska duktig på att jämföra och förhandla om priser, men denna gång blev priset på hans villkor. Mitt första misstag var naturligtvis att inte fråga efter ett pris innan han kom. Det hade ju blivit svårt att tacka nej när han redan var där. Enligt killen som tipsade om honom sa han att det brukade kosta 100 kr per decimeter av stubbens diameter. När stubben mättes fick jag priset 900kr Jag vet inte exakt hur stor den var men diametern var iallafall mindre än 90 cm. Men jag var glad att få bort stubben så accepterade. Sedan undrade jag om han kunde såga upp stammen som låg kvar. Den skulle kapas på 8-10 ställen. Det ville han ha 400kr för. Jag hade sett motorsågar som kostade 1200kr men då detta var ett av få tillfällen jag hade haft använding för en motorsåg var det enklare att bara låta honom såga upp stocken. När det gäller en engångsföreteelse känns det onödigt att hålla på och pruta med någon hundralapp.